SKRÄCK

Denna sötaste goa Hillekille gav oss en riktig skräckupplevelse i dag.

Han såg en räv på gärdet som fångade sork, det vart för mkt tydligen.

Så han satte efter, stannade inte hur jag än sa ifrån, ner på järnvägen vidare ut på vägen, Peter hörde hur bilarna nitade. Tror inte jag har upplevt sådan skräck, hann aldrig bli arg bara så RÄDD.Jag fick springa så fort benen bar så jag kom upp till vägen, men ingen Hille.

Tårarna bara rann, inte lätt att tänka klart i den situationen. Hem efter bilen så jag snabbt kunde kolla av omgivningen- ingen hille nån stans, fy va rädd jag va.

så ringde Peter & sa att han kommit hem. Då kom lättnaden & med den ilskan & en fruktansvärd besvikelse. Som vi har litat på Hille, alltid har han fått gå lös i skogen & på promenaderna, alltid lyssnat på mej tillåmed den gången han nästan hade en rådjursfot i munnen vände han & kom när jag sa till.

Jag hoppas verkligen den stackars Räven klarade sej helskinnat, usch tänk om den har ungar som får klara sej utan sin mamma nu om Hille gjort nått hemskt.

Jag kommer då inte sova gott i natt som vissa andra= Hille sussar så sött i soffan.

Och hur tassarna ska se ut i morn törs jag inte tänka på.