Det går inte med ord att beskriva hur jag känner det. Hille tog en det av mitt hjärta med sej när han flyttade till himlen. Men jag vet att vi tog rätt beslut, när jag hämtade urnan sa han att Hille va väldigt skör. Så det va bara en tidsfråga innan han skulle bryta ett ben eller få andra skelett skador. Vi vet ju inte vad för sjukdom han drabbats av, mer än hans allergi.
Alla våra rutiner, saknar så enormt, ingen viftande glad svans, ingen nospuss när jag kommer hem. Bara en enorm tomhet. Det finns dagar när jag känner att jag kunde ha följt med Hille till en ny värld, men jag vet oxå att smärtan kommer att mildras.
Jag är så tacksam att få haft Hille i mitt liv, han har berikat de från första stund.
Han va ju bara min, ingen annan betydde nått för Hillekillen, DU Å JAG MATTE.
DU KOMMER ALLTID ATT HA EN EGEN PLATS I MITT TRASIGA HJÄRTA HILLE.